När yogan gjorde entré i mitt liv

Jag har alltid varit en person som tycker om fart. Jag älskar när det går snabbt, kommer jag på en idé vill jag gärna göra verklighet av den med detsamma, jag pratar inbland rysligt fort – för det finns så mycket att säga, mina rörelsemönster får gärna vara snabba & effektiva, när jag tränar ska det gärna vara något högintensivt som thaiboxning, crossfit eller rulla snabbt på min mountainbike.

Därför blev det en stor förvirring när jag under en period av mitt liv inte längre kunde hantera snabbhet. Nervsystemet var överbelastat, överansträngt, vilket gjorde att jag inte längre kunde göra som jag var van. Det hela gick så långt att jag inte kunde äta snabbt – jag behövde ta god tid på mig att få i mig måltiden. Det krävdes pauser mellan tuggorna. Jag kunde inte göra rörelserna snabbt, vilket innebar att om jag behövde skynda mig till ex. bussen/tunnelbanan kunde jag plötsligt bli illamående, yr & få svårt att andas.

Under den här perioden var jag sjukskriven för utmattningssyndrom & jag var bekymrad över om jag någonsin skulle kunna komma tillbaka till mitt fartiga liv. Svaret är: både och.

Jag hade alldeles för länge befunnit mig i det snabba, effektiva & till stor del prioriterat bort det långsamma, återhämtande. Kroppen är ju, som bekant, otroligt vis & gav mig inget annat alternativ än att ta det lugnt.

Hej yogan!

Det är någonstans här yogan gör sin storslagna entré i mitt liv. Jag behövde helt enkelt lära mig att ta det lugnt. Jag behövde inse att jag, min kropp, mitt nervsystem, hela min varelse är i behov av både görandet & varandet. Jag hade på egen hand fått upp ögonen för hur andningsövningar & kroppscanning hjälpte mig att släppa på ångest & oro. Med denna insikt började jag utforska vad som mer kunde vara till hjälp.

Jag hittade yinyogan

I källaren på ett gym i närheten av min lägenhet vågade jag prova på det här med att stanna upp & bjuda in utforskandet av tankar, känslor & förnimmelser i kroppen.

Jag ville så småningom ha mer & bokade in mig på klasser hos en yogastudio tvärs över torget från gymmet. Med nervösa steg kom jag in i studion. Jag blev helt tagen av vilken effekt det hade på mig bara av att kliva innanför tröskeln till receptionen. Musiken, dofterna & stillheten där inne bäddade in mig i ett lugn. För första gången på många, många år kunde jag känna mig helt lugn i mig själv.

Jag vågade mig på att testa lite andra yogaformer som mediyoga & restorative yoga. Med tiden började nervsystemet återhämta sig, jag kunde långsamt få in mer görande i tillvaron. Med hathayogans hjälp kunde jag börja stärka upp musklerna i kroppen utan att känna mig tömd på energi efteråt. Det behövdes inte lika många pauser under måltiderna, jag kunde gå längre promenader utan att pausa & hämta andan. Jag riktigt kände hur jag var påväg tillbaka till livet igen.

Men det var inte till det gamla livet som jag skulle tillbaka. Jag hade insett att det där snabba sättet att leva inte var hållbart i längden, jag hade fått en större förståelse för hur mina tankar & känslor kunde påverkade min hälsa. Yogan var så mycket mer än bara ett sätt att vila & återställa balansen i nervsystemet.

Med yogan kom ett nytt förhållningssätt till livet. Yoga är så mycket mer än den fysiska praktiken på mattan (det som kallas asana), det är en livsfilosofi full av verktyg som hjälper till att leva hållbart & mer i balans inte bara med sig själv, utan med resten av vår värld.

Jag har förstått att jag inte behöver tro på allt jag tänker & känner, jag har nu en annan möjlighet att få distans till tankarna. Yogan hjälper mig att ifrågasätta min bild av verkligheten (frågor som ”jag kan ha fel” har varit till stor hjälp), jag har en större ödmjukhet inför livets med- & motgångar. Den hjälper mig att hålla mig på banan: även om jag fortfarande ibland tappar fotfästet till & från (hey, sånt är livet!) kan jag med hjälp av yogan hämta hem & ta mig an utmaningarna på ett, för mig, mer fördelaktigt sätt.

Yogan har blivit en av mina grundpelare till en mer hållbar livsstil

Livet behöver både rörelse & stillhet. När vi prioriterar den ena mer, blir det på bekostnad av den andra & det kan få ohälsosamma konsekvenser som följd.

Lagom är kanske inte så pjåkigt, trots allt? 😉