När ditt drömliv skaver

Det fanns en tid då jag jobbade på ett kontor i Stockholm, Östermalm, nära Strandvägen. Jag levde det liv jag hade drömt om & länge föreställt mig att jag ville leva. Men även om jag levde det liv jag drömde om så kände jag att det ändå inte riktigt matchade mig. Det var någonting som skavde, jag kände aldrig att jag passade in, hur mycket jag än försökte.

Givetvis kändes det jobbigt, jag gjorde allt i min makt för att få skavet att försvinna. Jag köpte nya kläder, fixade ”kontorsfrisyr”, jag försökte t.o.m. ta in alla de där värderingarna som ligger till grund för den livsstil jag ville uppnå. Men nej, det gick liksom inte att få bort det där skavet. Jag passade ändå inte in. Jag kände mig alltid lite ensam & utanför. Inte för att mitt umgänge var dåligt, det var jättefina människor. Det var helt enkelt inte min typ av livsstil. Jag värderar annat, jag vill inte leva ett sådant liv.

Det som skavde var att jag försökte bli & vara någon som jag aldrig kan bli.

Jag försökte efterleva andras ideal & värdesätta sånt som jag egentligen inte värderar så högt.

Inte konstigt att detta ledde till ett enormt skavsår i mitt varande.

Jag skämdes & bannade mig själv för att inte må bättre när jag nu ”hade allt”.

Så här i efterhand kan jag säga att mitt beteende & tankesätt var några av de orsaker som ledde till utmattningssyndrom.

När jag för ett tag sedan pratade om detta i en story på instagram var det jättemånga som hörde av sig & berättade om hög igenkänning. Det där skavet som uppstår när man känner att man inte riktigt passar in, oavsett om det sitter i klädstilen, yrkesrollen eller livsstilen. Vi är så många som kan relatera till den känslan. Det må kännas ensamt & kargt i den tillvaron. Men du är inte ensam!

Tro mig, ni var jättemånga som skrev DM om hög igenkänning & jag träffar dagligen personer som upplever just detta i coachningsammanhang.

Vi behöver våga prata om skammen över att känna att man inte lyckats

Anledningen till att vi trots detta känner skam & mår dåligt över dessa känslor är för att vi inte vågar prata om dem. Vi antas göra rätt livsval & leva som man ”bör” för att på så vis uppnå en känsla av att man har lyckats. Det anses vara framgång att hålla sig inom ramen för de olika idealen som ryms inom samhället.

Men är det inte konstigt att vi alla tros kunna uppnå framgång genom att följa en viss mall? Vi är ju vid det här laget, 2023, medvetna om att vi är levande varelser med olika behov under olika perioder av livet. OCH (kanske viktigaste av allt) allting skiftar ständigt. Det du visste om livet igår kanske inte gäller idag. (Tänk hur det skiftade feb-apr 2020)

Hur ska vi då kunna förlita oss på att det finns utritade, rätta vägar, uppdiktade av andra människor som vi alltid bör förlita oss på?

Vad menar jag? Ska man inte få följa en dröm som fötts ur en idé, inspirerad av andras livsstil?

Nej, det är inte så jag menar.

Jag menar att det måste få vara lite vingligt i livet också; man behöver få prova sig fram & våga leva det liv man drömmer om för att kunna hitta rätt.

Det liv du drömmer om är inte alltid det liv du är ämnad att leva. Våra förväntningar överensstämmer inte alltid med verkligheten. Därför behöver vi vara medvetna om att det är okej att ändra sig. Vi behöver få bort skammen över att ha gjort ”fel livsval”.

Just där & då var storstadslivet mitt drömliv, det som lockade & pockade på min nyfikenhet. Men det jag förväntade mig matchade inte min verklighet, det jag innerst inne längtade efter: att känna mig tillfreds.

I slutändan var det ändå detta ”felval” som ledde mig framåt, ett av alla de steg på vägen som ledde mig hit, där jag är idag. Där jag känner mig tillfreds (om än inte alla dagar i veckan, för sånt är livet; föränderligt), lite mer som mig själv, den jag innerst inne är & alltid har varit.

Hoppas att detta kan inspirera dig att välja med hjärtat & inte utifrån vad du tror att du borde välja.

Med värme,
Sara